Kommunalval i väntans tider

29.03.2017 kl. 16:17
Insändare i Åbo Underrättelser 28.3.2017

På åtminstone en punkt skiljer sig årets kommunalval markant från tidigare val. Den kommande vård- och landskapsreformen ligger som ett dimmigt raster över hela valrörelsen. Det finns så många trådar i denna tvålbit till reform man ännu inte fått grepp om. Ändå vet vi att reformen kommer att ha stor inverkan på medborgarnas närservice, liksom på kommunernas roll i framtiden.

Därför är det naturligt att refomen dyker upp i alla valdebatter fram till den nionde april.

Ekvationen blir inte enklare av att en av de viktiga bitarna, valfriheten i vården, fortfarande inte finns till pappers i en form, som lämpar sig för riksdagsbehandling. Däremot är riksdagen redan fullt upptagen med vård- och landskapsbiten, denna proposition på 1 002 sidor. Ett omfattande sakkunnighörande har inletts och särskilt ronden i grundlagsutskottet emotses med skräckblandad förtjusning. Vilka fallgropar finns som regeringen inte märkt? Att fel finns som måste rättas erkände omsorgsminister Juha Rehula nog utan omsvep då riksdagen remissdebatterade reformen för någon vecka sedan.

Hur som helst skall landskapen vara grundande och i funktion om bara knappt fyra månander. Hur ska detta sluta?

Som riksdagsledamot och medlem i Egentliga Finlands landskapsstyrelse och i dess vårdreformgrupp har jag länge förundrats över en sak: när inser centerns fält vad denna reform egentligen innebär om man pejlar den mot kommunpartiet centerns traditionella ideal?

Man tar 60 procent (social- och hälsovården) av kommunernas budget och skickar upp pengarna till – staten. Som sedan med järnhand resurserar och toppstyr landskapen uppifrån. Det som i början kallades självstyrelsereform blir alltså i verkligheten en veritabel centraliseringsreform, som nedsöver många av centerns hittills heliga kor.

Vad gäller de beslut landskapen skall fatta inom ramen för sin kompetens kommer den starkes rätt att grassera. Reformen dras med ett gjutningsfel som kallas demokratiundeskott. Ta bara landskapet Nyland med 1,6 miljoner invånare. Där skall ett fullmäktige med 99 medlemmar väljas. Man behöver inte vara doktor i valmatematik för att förstå vilka sparvar i tranedansen små kommuner i landskapet blir i denna konstellation, där huvudstadsregionen dominerar.

Dessutom kommer samma landskapsmodell att tillämpas i hela landet – i Miljonnyland liksom i lilla Mellersta Österbotten med bara 72.000 invånare. Lycka till!

I regeringens interna armbrytning svalde samlingspartiet landskapsreformen i utbyte mot valfriheten, den valfrihet vi alltså ännu inte vet så mycket om. Ja, förutom att vårdreformens projektchef Tuomas Pöysti och flera experter med honom nu vill skjuta upp tidtabellen från 2019 till 2021. Det kan vara klokt att införa valfriheten stegvis hellre än att hasta. Men för alla dem, som förutsatt att landskapsreformen och valfriheten av ideologiska skäl måste gå hand i hand är otakt à la Pöysti förstås en potentiell Svarte Petter.

Och sannfinländarnas linje i vård- och landskapsreformen då? Ja, den går inte att upptäcka ens med elektronmikroskop. Det är viktigare för dem att slänga ut så många asylsökande som möjligt och införa experimentet där skolsvenskan kan bytas ut mot ryska.

SFP i opposition har inte haft så stora möjligheter att påverka vård- och landskapsreformen. Visserligen sitter vi med i den parlamentariska uppföljningsgruppen, men den är alltså ingen styrgrupp utan får mest rapporter om fullbordade faktum. Nu väntar vi på riksdagsanehandlingen av medborgarinitiativet och lagmotionen om fulljour i Vasa. Den frågan borde aldrig ha avgjorts skilt från själva vårdreformen – och aldrig såsom sedan skedde.

Med själva vårdreformen hade SFP gjort annorlunda: utgått från starka primärkommuner och – ifall landskapsreformen kommer – låtit kommunerna behålla åtminstone socialvården och äldreomsorgen, som kräver lokalkännedom och särskild människonärhet. Valfriheten stöder vi principiellt utgående från kundperspektivet, men då måste den genomföras klokt – med patienten i fokus. Trots allt handlar det om att ge skattebetalarna större inflytande på hur skatter används för att tillgododse de egna behoven av vård efter eget val.

Kommunalval handlar om något om det lokala livet. Också efter vård- och landskapsreformen är vår vardag full av sådant, dagis, skola, planläggning och fritid, som skall avgöras av våra lokalvalda politiker. Också sjukvårdsdistrikten hänger med ett tag till, varför varje röst i kommunalvalet också har effekt på representationen där. Därför är kommunalvalet oerhört viktigt såsom ett val av de människor, som i fyra år skall hantera vardagsvärderingar inklusive service på svenska.

Jag är inte kandidat i detta val, men önskar alla som ställt upp och vill arbeta för en bättre kommun lycka till. De kommande fyra åren kommer garanterat att vara både turbulenta och lärorika.

Stefan Wallin